Musik är kärlek

Sitter och lyssnar på musikprojekt från skoltiden. Jag saknar den värdefulla delen av att få spendera tid i mitt andra hem, på scenen. Jag tror inte det finns någon annan plats på jorden som jag känner mig mer bekväm eller säker på. Även om skoldagarna på gymnasiet kunde vara total pest rent socialt kunde jag alltid komma till scenen och känna att jag hade ett egenvärde igen, ett egenvärde som jag annars saknade när jag gick estet musik p.g.a många anledningar. Jag skyller ingenting på programmet, absolut inte. Det är det absolut bästa i Enköping, med bra lärare som som kan sina saker och jag ångrar inte alls att jag gick där. Jag hade gått igenom allt igen om jag var tvungen!
Jag tror också att den här tiden har lärt mig att vässa armbågarna, springa den extra milen eller vad man vill kalla det. Branschen består till mångt och mycket av blod, svett och tårar men det är ingenting som skulle kunna hindra mig tror jag. Som sagt, kämpar du den extra lilla biten går du långt. Grejen är att kunna stå kvar när det blir som jobbigast, och då behöver jag inte nödvändigtvis prata om just musiken. Det är lätt att tro och skapa en bra självkänsla när det går bra i livet, självfallet, det är ju inte svårt alls. Frågan är vad som händer när saker och ting blir svåra och allting känns motigt? Känner du fortfarande ditt egenvärde eller baseras det utifrån det du presterar? Det kan vara något att fundera på. Jag försöker fortfarande komma underfund med hur den frågan verkar i mitt liv.

Nu ska jag fortsätta kämpa vidare med mitt mål och mina drömmar, vilket bara kan gå framåt om jag låter det gå framåt. Som sagt, så jag har ju fått vassare armbågar med tiden ;) det kan också vara till hjälp. Är föresten nästan klar med en låt som jag ska hoppa in i studion och spela in i höst! Hoppas att ni kommer att gilla den! :)
Skulle ha lagt in lite annat matrial från skoltiden men detta var det enda min min blogg ville ta emot tyvärr. Jaja still, enjoy it!


http://www.youtube.com/watch?v=hD9W0nw1Z0M


Egen tid och skaldjurssoppa

Det är intressant med så kallad "Egen tid" i ett förhållande. Har man för mycket går man aldrig framåt och har man för lite tar paret så småningom död på den ene som den andre. Anledningen till att jag funderade på detta var att Adam bestämde sig runt 12-snåret idag att han skulle ha sin "Egen tid"-dag. Det är lugnt å mina vägnar, eftersom man verkligen, minst sagt, behöver det då och då! Nu har karl'n dock tröttnat på sin "Egna tid" och har beslutat sig för att göra ett besök på min mysiga gamla gata och inte mig emot, min egna behovstid är inte i ett så desperat läge så jag behöver det än ;)

För övrigt var jag och Adam och hälsade på Calle och Wanja igår (onsdag) och åt lite mat och hade trevligt. Wanja utmanade mina smaklökar med fisk/saffran/skaldjurssoppa. Och de som känner mig riktigt väl vet att jag är ytterst kräsmagad var gällande soppa. Jag måste helt enkelt ha haft en trakisk soppupplevelse som barn eller något! Hursomhelst, så blev det soppa. OCH HÖR Å HÄPNA, jag äter den och njuter! Fantastiskt god. Sen avslutades kvällen med att se en DVD av vår tids bästa komiker Robert Gustavsson i samlade karaktärer. Lyckad kväll! 

Nu när jag har kommit från jobbet kanske det är dags att äta något, har nämligen inte ätit någon middag. Det är lätt hänt med udda arbetstider, men man får vara glad att man har några arbetstider alls!
Nu får jag helt enkelt ta och inventera kylskåpet här hemma och se vad som kan tänkas vara passande för kvällen!
Godnatt!

Imorgon blir ett andra första steg.


Ibland får man helt enkelt ta och kämpa lite mer.


Ja, då var man här!

Ja, då var det dags för mig att falla ner i det bloggande träsket. Anledningen till att jag börjar med detta är att jag faktiskt tror att det kan vara lite nyttigt för själen. Att få skriva ner lite tankar och funderingar som man har som man kanske inte alltid yttrar med folk runt omkring. Att istället bara skriva det du känner utan reflektion, om ni förstår hur jag menar? Mitt syfte var då definitivt inte att skriva "Idag har jag varit på stranden med Leffe, det var kul." (Nu har jag ingen vän som heter Leffe, men rent hypotetiskt fattar ni vad jag menar) Så nu Cecilia, är jag med i de bloggande människornas klubb ;)
För övrigt så spenderade jag denna dagen med just Cecilia och var faktiskt på stranden, ironiskt nog. Men visiten dit blev inte längre en usla 5-10 minuter med tanke på det blåsiga vädret! Note to self, måste du skrika för att bli hörd och du fryser så benen ser ut som plockade kycklingar, åk någonstans och fika istället! Det gjorde vi och det visade sig vara ett bra beslut. Nu väntar nog lite kvällsfika eftersom själva middagen uteblev eftersom jag istället stannade lite längre hos Cecilia och såg gamla julkalendrar! Gud vet att det var bättre förr!
(Lite Cecilia och en av vår tid bästa julkalendrar "Mysteriet på Greveholm". Gillart!) Sidan är föresten under uppbyggnad och behöver fräschas till lite, men det kommer ;)

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0